Lalique

Lalique är ett världsberömt franskt företag med gamla anor som främst är kända för sin glastillverkning. Deras skulpturer av glas har ända sedan starten varit mycket populära världen över. Idag är Laliques produkter ett hett byte på auktioner och priserna är ofta höga. En avdelning hos Lalique är just parfymtillverkning och den har länge levt lite i skymundan utanför frankrikes gränser. Här hemma i Sverige så är det nog inte så många som ens vet att Lalique gör parfymer.

Av en händelse så stötte jag på dessa dofter på en utländsk sajt där jag köpte deras signaturdoft för män Lalique pour Homme. Den som går under smeknamnet "The Lion", eftersom den har ett lejonhuvud på flaskan. Jag hade inga större förväntningar på doften men den visade sig vara ett av mina bästa köp.

Doften lanserades 1997, så den har några år på nacken. Den finns i både edt och edp. Mitt exemplar är en eau de parfum, vilket gör den lite starkare och intensivare. I denna doften så finns det inslag av mandarin, grapefrukt, lavendel, rosmarin, jasmin, trä, mossa, vanilj och mysk. Trots så många ingredienser så lyckas parfymen skapa en helhet av väldoft på ett härligt manligt vis. Den är både ljus och mörk vilket gör att den passar både dag och kväll. En idealisk jobbparfym alltså. 

Flaskan skäms ju inte heller för sig med sitt lejonhuvud i sann Lalique anda i frostat glas. Detta är elegans både när det gäller doften som flaskan. En fullpoängare som skulle förtjäna ett större erkännande av branschen. Idag finns det inte en enda svensk återförsäljare av Laliques dofter.

Lalique Equus är doften som går under smeknamnet "The Horse", eftersom denna flaskan pryds av ett hästansikte. Här handlar det om en ljusare och en mer orientalisk doft. En originell doft med inslag av bär, citron, violer, löv, kardemumma, trä, vetiver och mysk. En härligt uppfriskande doft som passar bra under sommarhalvåret om man vill vara lite mer sofistikerad. Alla Laliques parfymer har en sorts vuxenhet över sig och passar nog lite mognare män bättre.

Lalique Faune som betyder djurliv om man ordagrant översätter faune, men Lalique hänvisar här till en mytomspunnen varelser.

Lalique Faune är en rakt igenom en orientalisk doft som är härligt kryddig och livlig. En fräsch doft som vill vara enkel samtidigt som den signalera en mörkare sida. Kanske därför namnet och "bocken" på flaskan.

Lalique White. Kan ju tyckas märkligt att man döper en doft till white (vit). Kan det beror på att flaskan är helvit. Faktum är att namnet är väldigt passande eftersom det är just så här man skulle kunna tro att färgen vit luktar. Fräsch som en sommarbris men samtidigt kylig som en tidig höstmorgon. Man skulle kunna kalla denna för Lalique sport doft. Nästan alla de stora modehusen har ju minst en doft som går under namnet sport. Detta ska väl signalera en fräsch och piggare doft, vilket är fallet med Lalique White.

Lalique Encre Noire är familjens svarta får. Detta är nog den mörkaste och mustigaste doften jag äger. Och flaskan säger allt.

 

Encre Noire doftar tjära, trä, olja, bensin och whisky. Inte en doft att leka med alltså. Ibland kan det vara befriande att ta denna doften när man är trött på allt som är sött och fräscht. Detta är en kvällsdoft som talar sitt eget språk. Den förmedla en självkänsla och styrka. En helt orädd doft som inte ber om ursäkt för sig.

Tänkte bara också nämna Eau de Lalique som är en unisexdoft. Den är blommig och en aning spritig. En sommardrink med mycket frukt. Den är välbalanserad men en aning för söt för min personliga smak. Det är ju dock roligt att även män kan få dofta lite mjukare och sötare nån gång.

Flaskan kan också tendera att bli lite för kvinnlig. Det märks att Lalique inte riktigt har vetat hur de skulle framställa en neutral unisexdoft. Ett gott försök dock.

Lalique finns att köpa via utländska sajter och ibland kan deras parfymer dyka upp även på svenska sajter. Jag såg att Encre Noire fanns på en svensk lågprissajt. Tyvärr kommer du inte finna Laliques dofter i någon butik. 

Nyheter

Modehuset Givenchy har nu äntligen lanserat en ny herrdoft. Efter att ha koncentrerat sig på en yngre målgrupp med sina Justin Timberlake dofter, som gick under namnet Play, så har man nu alltså gått tillbaka till sina rötter. Givenchy Gentleman Only bär samma namn som deras klassiska herrdoft från 1974, om man tar ordet only alltså.



Denna klassiska herrdoft har jag skrivit om här innan i mina genomgångar av de stora klassikerna. Detta är en av de bästa herrdofterna på  marknaden än idag och när den nu har ynglat av sig så är ju förväntningarna stora. Om man nu ska vara lite realistisk så kan man nog inte förvänta sig ännu en klassiker, men man lever på hoppet.



Givenchy Gentleman Only har inte ännu nått Sverige (i skrivande stund), men vi får hoppas att den snart dyker upp på  hyllorna ute i butikerna.



Van Gils Live är namnet på den nya doften från detta prisvänliga pafymhus. Van Gils dofter har haft en något  ojämn kvalitet när det gäller kompositionerna. Vissa dofter har stått ut medans andra har varit riktiga medelmåttor. Man har dock ägt ett gäng av Van Gils dofter i ungdomen eftersom deras alster är mycket snälla mot plånboken. Vem minns inte dofter som Between Sheets, eller deras klassiker som bara heter Van Gils. Nya doften ska vara en mustig blandning med inslag av trä, myrra och läder.



Van Gils Live finns nu i Svenska butiker även om jag inte har snubblat på den ännu. Och jag är ju ändå rätt så ofta inne och ränner i dessa butiker.



Trussardi Oumo är ju ingen nyhet egentligen men nu har äntligen Sveriges största parfymkedja vaknat till och blivit återförsäljare av detta klassiska parfymhus. Doften lanserades första gången redan 1983, men den doft som nu säljs är en något annorlunda blandning från 2011. Som så många andra klassiska herrdofter så är det en riktig häxblandning av citrus, blommor ihop med läder och mossa.



Det är ju kul att de ledande parfymkedjorna värnar om de klassiska namnen inom parfymindustrin, men fortfarande fattas det flera anrika namn i hyllorna. Mer doft till folket!!



Jag antar att jag också måste nämna att självaste Jean Paul Gaultier har lanserat ännu en ny herrdoft i en föga förvånande flaska i form av en manlig kropp. Har sniffat lite på denna och gäsp. Så tråkigt förutsägbart. Ja, jag vet att det finns en stor skara män som slaviskt använder Gaultiers herrdofter och det finns några av Gaultiers alster som faktiskt har övertygat mig, men under de senaste åren har det varit den ena tristessen på flaska efter den andra. Dessutom är jag så himla trött på tatuerade män i sjömansmössa och den "coola" flaskan. Snälla Gaultier kom med något nytt.



Måste bara åter nämna min personliga favorit just nu. Versace Eros är väl ingen nyhet längre men har ni inte provat denna än så har ni missat årets doft.

Penhaligon's - Brittisk elegans

 

 

Penhaligon's är ett av Englands äldsta och mest mytomspunna parfymeri. Ända sedan starten 1872, så har deras dofter använts flitigt av både kungligheter som kända personligheter i århundrade. Penhaligon's har varit och är än idag det brittiska kungahusets leverantör av dofter, något de delar med flera andra av de klassiska engelska parfymhusen och barberare. De är alltså hovleverantörer och det anses vara en ära och en viktig detalj när man ska presentera sitt varumärke. I Sverige är det mest mat och konfektyrmarknaden som kan stoltsera med att vara hovleverantörer. Något parfymhus eller något grooming företag finns inte här. Lite typiskt Sverige kanske att helt bortse från något så pass viktigt som parfym och personlig grooming. Vem skulle inte vilja veta vilken doft som Drottning Silvia använder på Nobelfesten, eller vilket rakvatten som är Kung Carls favorit.

 

Penhaligon's Hammam Bouquet. Denna doften var en av de första som lanserades redan under de första åren efter starten. Det går flera mytomspunna historier om hur männen i det brittiska hovet stank av denna brygd, vilket inte uppskattades av alla. Man kan förstår att inte alla uppskattade denna doften om man överdoserade, för det är en stark och intensiv doft som kan sticka i näsan om man inte är försiktig.

Doften består av kraftull blandning av lavendel, ros, jasmin, cedarträ och mysk. Detta är verkligen en stark doft som inte ber om ursäkt för sig. Man kan här också känna historiens vindslag och särkilt modern är den ju inte, men det är ju också just detta som gör den intressant. För en doftnörd som jag så är det ju alltid speciellt intressant med dofter som kan hjälpa till och beskriva hur folk doftade förr i tiden. Jag har ett gäng sådana klassiska dofter och gemensamt för dessa är just det att de är betydligt starkare i sina kompositioner. De har alla mycket mera karaktär och innehåller högre doser av blommor trä. En sådan här doft skulle aldrig lanseras idag eftersom vi inte är vana vid den typen av intensiv blandning. Dagens dofter är ju alla betydligt svagare och mera syntetiska skapelser. Detta gör dom också billigare om man jämför med Penhaligon's dofter som alla ligger på runt tusenlappen för 50 ml.

Penhaligon''s Opus 1870. Även Penhaligon's måste ju förnya sig och därför släpper parfymhuset nya dofter då och då. Opus 1870 är namnet till trots en nyare skapelse (2005). Man märker att man här har anpassat lukten till en mera modern målgrupp och här saknas den styrkan och uppkäftigheten som deras gamla alster hade. Opus 1870 är en ganska renodlad peppardoft som gör sitt jobb, men inte så mycket mer än det. Det är en ganska svag doft som inte håller särkilt länge utan lägger sig efter nån timme som en lätt pepprig dimma som inte på nåt vis kan förpesta sin omgivning.

Koriander, kanel, ros, peppar och inslag av trä hittar vi här, men det är mest peppar som gör sig påmind. Personligen så är jag inte särskilt förtjust i pepperdofter.

Penhaligon's Blenheim Bouquet. Detta är en av de absoluta klassikerna från Penhaligon's. Doften lanserades 1902 och fick sitt namn från det engelska slottet Blenheim.

 

 

Det finns en anledning till varför doften fick sitt namn av detta storslagna palats. Denna parfymen togs nämligen fram speciellt för slottsherren själv av Penhaligon's grundare William Penhaligon.

 

 

Doften består av lavendel, citron, lime, mysk och ett stänk peppar. Detta är en klassisk skapelse som är en mustig citrusdoft. Påminner lite om ett finare rakvatten, men har en bättre styrka. Fräsch för att vara en så pass gammal doft.

Man kan drömma sig bort till en svunnen tid där män i frack samlades efter middagen och njöt av en cigarr och ett glas whisky i ett av slottets alla rum.

Penhaligon's Endymion. Ännu en av de mera moderna skapelserna (2003). Detta är den mest slätstrukna av Penhaligon's dofter. Den luktar gott men saknar en personlighet som skulle höja den lite högre mot skyarna. Nu känns den rätt så platt. En bra vardagsparfym om man inte vill sticka ut något men ändå lukta gott.

Apelsin, lavendel, kaffe, läder, mysk, myrra och vetiver, skulle ju på pappret skvallrar om en väldigt intressant doft. Resultatet blev dock tråkigt. Kanske äe Endymion alldeles för perfekt i sin blandning, så att det blir slätstruket och ointressant.

 

Penhaligon's Sartorial. Jag sparade det bästa till sist. Även detta är en modern skapelser, men här har man inte skapat någon tröttsam doft utan bestämt sig för att ta fram något helt unikt. Parfymen lanserades 2010 och blev en succé direkt. Denna doften togs fram för att beskriva känslan och de dofter som finns hos en skräddare, barberare, skomakare. Här finns alltså dofter av linne, bomull, läder, rakvatten, raklödder, ånga, metall och honung.

Det är en fantastisk doft som har så mycket att berätta. Om man skulle kunna blir riktigt kär i en doft så skulle jag välja denna. Man kan lätt  bli lite beroende av denna parfymen. Den lyckas också skänka ett sorts lugn och harmoni hos den som bär den. Doften har många ingredienser och jag orkar inte ange alla här men man kolla upp detta på Penhaligon's hemsida. Detta är en doft som inte liknar något annat på marknaden idag. Detta är kärlek på flaska. Jag vill bara att doften ska omslutar hela mig. Som en kram från någon man älskar.

Penhaligon's finns i utvalda butiker och på nätet. Det finns små provaskar att beställa så att man kan testa sig fram innan man ska punga ut med en massa pengar.