Klassiker del 2

Här kommer ytterligare några klassiker, som har satt en standard för hur en manlig doft ska trollbinda sin omgivning, med sina maskulina inslag och sin självkänsla. Återigen så gäller detta dofter som fortfarande är i produktion och finns i handeln idag.

Chanel Pour Monsieur (1955), är en äkta klassiker när det gäller herrdofter. Det var den ända herrparfymen som skapades av Coco Chanel själv (med hjälp av Henri Robert), och skulle vara en hyllning till de män som vistades i hennes närhet. Formulan ska enligt Chanel vara helt oförändrad sedan lanseringen. Detta är en väldigt intressant doft som är väldigt manlig men känns ändå inte gubbig eller mossig på nåt sätt. Det är faktiskt en ganska frisk skapelse som känns lekfull och lite mystisk i sin komposition. Doften växer också under tiden man har den på sig och utvecklas hela tiden och har en mycket bra hållbarhet på huden. Man får hela tiden lite pustar av doften som passar lika bra en varm sommardag som en kall vinterdag. En lat dag på en uteservering eller en mysig kväll framför brasan. Alltid rätt. Doften innehåller noter av citron, kardemumma, ekmossa, trä och vetiver.

Chanel Pour Monsieur Concentrée (1989), är en senare skapelser där Coco Chanel inte var inblandad. Denna doft skapades med sin föregångare som grund, men har fått en ljusare ton och här har man lagt till en mustigare bas. Detta gör den lite mer vintrig i sin form och är inte lika rätt i alla lägen. Den är rikare i sina doftnoter och passar bättre på kvällstid. Personligen anser jag att denna skapelse är en mera vuxen doft som har kvar sin mystik, men som har förlorat lekfullheten. Jag har dock bekanta som föredrar denna jämfört med originalet, så smaken är ju delad. I denna doft finns det noter av mandarin, lavendel, kardemumma, ekmossa, vetiver och vanilj.

Dior Eau Sauvage (1966), är Diors riktiga manliga klassiker, som har burits av många kända män och faktiskt också kända kvinnor. En citrusbaserad doft med noter av citron, basilika, bergamot, kummin, lavendel, jasmin, ros, koriander samt noter av trä. Detta är en lätt och fruktig doft som samtidigt är mycket manlig i sin framtoning. Denna doft används som en sorts referensdoft av många när det gäller herrparfym. Man skulle kunna säga att den spelar i sin egen division och är inte lik någon annan.

 

Den har också blivit mycket populär bland kvinnor världen över. Så till den grad att de själva gärna använder denna parfymen på sig själva. Visst är det en riktigt klassisk och tidlös doft men jag saknar den där lite extra knorren, som gör att dofter blir speciella och intressanta. Det kan också beror på att jag har lite svårt för dofter som har mycket citrus noter i sig.

Det går dock inte att förneka att detta är en doft som har trollbundit män och kvinnor ända sedan den lanserades 1966. Jag rekommendera alla män att sniffa lite extra på denna nästa gång ni befinner er i en parfymbutik. Det kan bli kärlek vid första sniffen, men se upp så att inte flickvännen sno den.

 

 Pasha De Cartier (1992). Detta är den yngsta doften i sällskapet, men den känns ändå som en riktig klassiker. Den har inte mycket gemensamt med dagens parfymer och med sina friska inslag så står den ut i dagens parfymvärld. Det franska ur och juvelhuset Cartier lanserade sin första herrdoft 1981 och har sedan dess skapat flera klassiska herrparfymer. Detta är alltså en yngre skapelser, men den bygger på 80-talets dofter som ofta hade mycket karaktär och personlighet. Den lanserades i en tid då modevärlden stod med ena benet i det glada 80-talet, och det andra i det mer allvarliga 90-talet. Många av de herrparfymer som lanserades i början av 90-talet har det gemensamt att de ofta är väldigt speciella i sin komposition. Många av dom var starka dofter med mycket karaktär. Vem minns inte omklädningsrummen i högstadiet där hormonstinna killar sprajade dessa dofter över hela kroppen. Många av dessa parfymer har fått en annan formula idag eftersom dess skapare äger recepten och inte modehusen som har dem sitt namn. När det gäller Pasha De Cartier så är formulan fortfarande densamma. Lavendel, apelsin, mint, koriander, patchouli och ekmossa är några av doftens noter. Jag tycker det är svårt att få nåt riktigt grepp om denna doft. Det finns många som älskar den, men jag kan inte känna några större kärleksvibbar när jag har den på mig. Jag tycker den är lite för slätstruken och "perfekt" i sin komposition. Här finns inget som sticker ut. Flaskan är dock väldigt stilig och alla nyfikna gäster, som bara måste titta in i badrumsskåpet skulle säkert blir imponerande av en sådan flaska.

 

Zino Davidoff (1986). Davidoff är väl mest kända för sina exklusiva cigarrer, men de har också en framgångsrik produktion av parfymer. Zino var en av de tidiga skapelserna från Davidoff, som inte bara har blivit en manlig klassiker utan också en personlig favoritdoft för Johnny Depp. Han är inte ensam om att ha denna som favorit och det är lätt att förstå vad det som lockar med denna. Detta är en blandning av whisky och läder, blandat med lite tobak och vanilj.

Lavendel, ros, patchouli, vanilj bergamot samt amber är några av noterna i denna doft. Det är stilfull parfym som berättar en historia om den elegante mannen, som sitter i sin läderfåtölj och njuter av en god cognac samtidigt som han drar ett bloss på sin cigarr. Denna doft kan vara svår att få tag på i Sverige. Bästa sättet är nog att försöka hitta den på nätet. Detta är faktiskt en parfym som man med gott samvete kan köpa utan att man har luktat på den eftersom den ofta är mycket prisvänlig.

Nästa gång ni befinner er i en parfymbutik så letar gärna efter dessa klassiker och testar er fram. Jag tror ni kommer bli överraskade över att de håller måttet än idag. Faktum är att många av dom är betydligt intressantare än dagens slätstrukna parfymer.