KLassiker del 3

Då var det åter dags att ta en titt i backspegeln i herrparfymens förlovade värld. Nya dofter lanseras i allt snabbare takt, men det är bara ett fåtal som lyckas hålla sig kvar på marknaden i årtionde efter årtionde. Dessa dofter är dom riktiga klassikerna som fortfarande säljs i stora upplagor världen över. De designerhus som en gång stolt lanserade dessa dofter har för länge sedan gått vidare och överlämnat produktionen till massproducerande parfymindustrier. Många av dessa parfymer finns inte längre med på designhusens officiella utbud av dofter, utan lever vidare ändå och har sin givna plats i parfymhistorien. Fortfarande lever ju många av de män som var med när dessa klassiker lanserades och frågan är vad som kommer hända i framtiden när de som köpte sin första flaska inte längre finns i livet. Kommer en ny generation upptäcka klassikernas elegans och sofistikation, eller kommer dom att försvinna?

Van Cleef & Arpels Pour Homme (1978).

Först ut är en riktig klassiker från det lika klassiska parfymhuset Van Cleef & Arpels. En härligt varm läderdoft som utstrålar en kraftfull blandning av kryddor och en viss ton av tvål och raklödder. 

Basilika, bergamot, lavendel, vetiver, trä, ekmossa och mysk samt läder är huvudingredienserna i denna mustiga doft. 

Inte en doft för alla kanske då den är mycket kraftig och fyllig. Man kan nog inte komma längre ifrån dagens herrparfymer som i jämförelser ter sig vara utspädda cocktails utan sting. Detta är en doft som kräver lite av dess användare. Man måste ha en stark personlighet för att bära upp denna och en stil att matcha. Det är kanske inte så konstigt att denna doften var en favorit bland många kända och starka personligheter under 70-talet.

Jacques Bogart One Man Show (1980). 

En av 80-talets stora herrparfymer hade det självsäkra namnet, One Man Show. Detta är en riktigt stark doft som säkert skulle få många att greppa efter huvudvärkstabletterna. Det märks att ingredienserna i denna är många och de vill alla ha uppmärksamhet. Efter att man sprutat denna på kroppen så kan det kännas som en käftsmäll av blommor, kryddor, läder och trä, men som tur är så lägger sig doften snart och blir behaglig. Har en viss tvålighet över sig som ger den något av en kick.

Bergamot, trä, jasmin, ros, läder, vanilj och patchouli. Denna ska man bära med en viss vaksamhet. Kanske inte när man ska vistas nära andra människor i trånga utrymmen. Utomhus en kall höstdag är väl mer dess rätta element. 

Halston Z14 (1974). 

Andy Warhols favoritdoft samt en cologne som alla gladeligen sprutade på sig när de skulle festa på det mytomspunna Studio 54. Om 70-talet skulle kunna sammanfattas med en doft så skulle det nog bli denna. En härlig eau de cologne med inslag av kanel, citron, gardenia, vetiver, trä, läder, mysk samt ekmossa. Flaskan är helt anonym utan namn och tillverkare och dessutom finns det fler dofter med exakt likadan flaska så det gäller att titta i botten så man får rätt doft.

Eftersom det är en eau de cologne så har den ju inte så mycket kraft i sig och hållbarheten är inte den bästa. Själv brukar jag använda denna efter en dusch då man man bara är ute efter en lätt doft som förlänger en fräsch känsla.

Versace L'Homme (1986). 

Första herrparfymen från Versace är en klassisk doft med klara  inslag av trä, citrus, kryddor, läder och vanilj. Kanske den i sällskapet som fortfarande skulle passa in med dagens herrparfymer bäst. Den har en ton av sötma i sig som är mycket tilltalande och lite spännande. 

En enkel flaska som känns långt ifrån dagens Versace dofter, vars flaskor är allt annat än enkla i sin utformning. Skulle ni hitta denna i någon parfymhylla så ska ni inte gå förbi utan att ta en sniff på denna klassiker. Jag tror att många skulle bli positivt överraskade.

Givenchy Xeryus Rouge (1995). 

Den yngsta parfymen i sällskapet har ändå fått en klassiker stämpel idag. Detta var den första orientala doften för män från Givenchy. Med en härligt röd flaska så har den lyckats att hålla sig kvar som en av de mer intressanta herrdofter på marknaden. En mycket spännande doft som nog aldrig skulle ha lanserats idag. En parfym med inslag av kaktus, afrikansk pelargonia, trä, vit mysk samt grå amber hör väl inte till de vanligaste ingredienserna i en herrparfym direkt. 

En doft som sticker ut både med sin ilsket röda flaska samt till flaskans innehåll. Det är nog många som skulle anser denna som alltför annorlunda och konstig. Samtidigt är det kanske just detta som är dess styrka och den som bär den får ju verkligen en doft som sticker ut från mängden. Det gäller bara att våga vara röd och stolt över det.